Lars-Olof Larsson

Bostadsort Växjö.
Född 1934.

Efter studentexamen vid Växjö h.a läroverk 1953, värnplikt och utbildning till reservofficer, ledde studier vid Lunds universitet fram till fil. mag-examen 1957. Därefter amanuens vid Landsarkivet i Lund, fortsatta studier i historia med fil. lic-examen 1960 och disputation fyra år senare på avhandlingen Det medeltida Värend. Studier i det småländska gränslandets historia fram till 1500-talets mitt (nytryck 1975). En central frågeställning var de politiska relationerna mellan centrum och periferi i det dåtida sverige, en annnan den demografiska och agrara utvecklingen i ett långtidsperspektiv. Till båda dessa frågeställningar har jag återkommit senare i både vetenskapliga och mera populära verk.

Avhandlingen ledde fram till en docentur i historia och docenttjänst vid Lunds universitet 1964. Sex år senare blev jag universitetslektor vid dåvarande universitetsfilialen i Växjö, vilken 1977 blev en självständig högskola. Jag hedrades 1985 av regeringen med professors namn. Tio år senare lämnade jag min tjänst vid högskolan för att koncentrera mig på min egen forskning och populärvetenskapligt författarskap.
Jag var 1971 – 1983 styrelseledamot för Emigrantinstitutet i Växjö, 1976 – 1991 för Smålandsposten AB och 1981 – 1984 för Högskolan i Växjö.

Genom min tjänst i Växjö blev jag klart medveten om det stora intresse som finns för den egna bygdens historia, men också om frånvaron av lokalhistoriska arbeten, baserade på modern forskning. Det inspirerade mig att 1974 ge ut boken Historia om Småland, med ”den historieintresserade allmänheten” som populär målgrupp. Boken rönte stor uppmärksamhet och följdes sedan av en rad andra populärvetenskapliga verk, med tyngdpunkten lagd på Småländsk historia, insatt i ett vidare nationellt och i viss mån också internationellt perspektiv.

För att stimulera intresset för historia i vid mening och presentera en aktuell forskningsfront bildades 1978 Historiska föreningen i Kronobbergs län. Det blev en omedelbar framgång som visade att allt tal om ett utdöende intresse för historia var en schimär, om det presenterades på ett begripligt och intresseväckande sätt. När jag sexton år senare lämnade ordförandeskapet hade föreningen över 600 medlemmar och en god ekonomi, vilket tillåtit utgivningen av flera böcker och inrättandet av en stipendiefond för stöd åt forskning och populärvetenskapligt författarskap om småländsk historia.

Sammantaget har jag skrivit ett trettiotal böcker och större uppsatser, närmare etthundra artiklar i NE och varit recensent i Barometern, Jönköpings-Posten, Smålandsposten och Svenska Dagbladet. Bland böckerna vill jag särskilt nämna Bönder och gårdar i stormaktstidens skugga (1983), Dackeland (1979), Engelbrekt Engelbrektsson och 1430-talets svenska uppror (1984), Från blästbruk till bruksdöd (2000), Kalmarunionens tid (1997), Växjö genom tusen år (1991) och Landen kring sjöarna. En historia om Kronobergs län i ett mångtusenårigt perspektiv (1999), där jag är huvudförfattare. Min senaste bok, Gustav Vasa – landsfader eller tyrann?, belönades med Augustprioset 2002.