– Småland –

Margareta Strömstedt, författare, journalist, översättare och tillika ledamot av vår akademi avled den 28 mars 2023, nästan 92 år gammal.

Jag minns den kulna novemberdagen 1993 när Jan Arvid Hellström, Växjöstiftets nye, kreative biskop – något av en Gösta Berling-gestalt – slog klubban i bordet och hälsade oss alla välkomna till purfärska Smålands Akademi.  Vi satt där i det vackra röda kapitelhuset invid Domkyrkan, i salen där Linné gick i skola och Tegner höll sina högstämda festtal. Och vi var, som sig bör, aderton ledamöter, med Astrid Lindgren på stol nummer 1, Torgny Lindgren och Alf Henriksson på fyran respektive sexan. Och Margareta Strömstedt på stol sju!

Snart tog vårt arbete fart, med priser, bokutgivning, kommunbesök och föredrag, allt under den stolta devisen ”att sprida glans och ljus över den småländska vitterheten”. Margareta deltog med liv och lust; klok, erfaren, empatisk, lyssnande. Älskvärd och ödmjuk men också – om så behövdes – vass och bottenärligt granskande. 

Hon kom med en fläkt av huvudstadens kulturliv. Många av oss visste att hon en gång stegat upp till självaste Olof Lagercrantz på DN och efterlyst bättre bevakning av barnkulturen – för att strax därefter själv få uppdraget! Vi beundrade hennes rika tv-produktioner och mindes bland annat den dråpliga intervjun med lanthandlaren i Berg i dokumentären om Elin Wägner. Vi hade läst ”Astrid Lindgren – en levnadsteckning” , Margaretas hyllade och personligt färgade biografi över sin legendariska vän. 

Men Margareta Strömstedt var också djupt förankrad i sitt äskade Småland; född i Ljungby, realexamen i Alvesta, studenten i Växjö (långt senare hedersdoktor vid Linnéuniversitetet).  Hon växte upp i de frommaste av väckelsebygder där hennes far var predikant i bönhusen i Lagan, Torpsbruk och Moheda.  Den vidsynte pappa August var Margaretas stora trygghet i en familj där mamma var sjuklig. En barndom hon skarpögt och med inlevelse skildrar i ”Julstädningen och döden” och i de fem delvis självbiografiska Majkenböckerna.  

Jag hade privilegiet att få sitta stolsgranne med Margareta. Hon hade en underbar karisma; blicken, rösten, alltid med stark närvarokänsla och livfullt engagemang.  ”Bubblande av kärlek” som Maria Schottenius uttryckte det i DN. 

De sista åren orkade hon inte delta i våra möten. Vi bevarar henne i ljust minne och tacksamhet, för allt vad hon gav oss och Akademin, av lärdom, livserfarenhet, humor och omsorg.

STEFAN EDMAN

Stol 8