Elisabeth Hjortvid (Stol 4)

Född i Ankarsrum 1943 och hette då Elisabeth Andrae. Föräldrar Ingrid och Olof Andrae, hushållslärare resp. präst. Två äldre bröder, Lars och Gunnar.
Uppväxt i Hjorteds prästgård. Gift 1968 med Olof Hjortvid, skogsmästare. Två döttrar, Ingrid f. 1973, journalist, och Gunilla f. 1975, översättare.

Student i Västervik på latinlinjen. Fil.mag i Uppsala med nordiska språk, litteraturhistoria och historia i examen. Lärarhögskola i Linköping och därefter tjänst vid Västerviks Gymnasium som adjunkt i svenska och historia.

Författardebut 1974. Efter den första boken har det blivit 16 till, framförallt för barn och ungdom. Dock vänder sig de senaste böckerna, som är historiska berättelser, till läsare i alla åldrar.
Tjavva i böckerna Tjavva och Tjavva på Långvind, lever på järnåldern som träl, men är en synnerligen okväst träl. Annat ska man kanske inte vänta sig av en författare med valspråket Nescis quid femina possit (Du vet icke vad en kvinna förmår)? Berättelsen
förbereddes genom praktiska försök och studier, t.ex en kurs i förhistorisk teknik vid Bäckedals folkhögskola, Sveg. Skinngarvning, primitivt smide m.m. Mycket intressant.
Teoretiska studier behövdes också, eftersom berättelsen har starka inslag av samisk mytologi.
Arbetssättet, att varva teoretiskt och praktiskt materialsamlande, har varit detsamma när det gäller de senaste böckerna. Där Attilas häst trampat (2000) skildrar folk-vandringstiden och hunnernas härjningar. Huvudpersonen är en ung pojke, Jori, som ska tränas att bli krigare. För att så realistiskt som möjligt kunna berätta om hans liv åkte jag till Mongoliet och red med ryttarnomader. Det gav ovärderliga kunskaper och en myckenhet inspiration.
Hösten 2007 utkom Dackes ryttare Sigge. Den utspelar sig i Småland, förutom en liten sväng in i Östergötland. Att jag själv har ridit långfärder kors och tvärs genom vårt landskap underlättade självklart när det gällde att föreställa sig hur det var att fungera som Dackes kurir och spanare. Och att leva sig in i bondelivet på 1500-talet känns inte så omöjligt : jag bor på en gård där vi driver lantbruket med gammaldags metoder. Hässjar hö, hägnar gärdsgård etc.
Fakta om Dackeupproret har jag, givetvis, hämtat ur Lars-Olof Larssons böcker.

Min anknytning till Småland är gedigen. Båda mina föräldrar (och deras förfäder) kommer härifrån och förutom under studietiden har jag också bott här.
Vår gård heter Ärnäs, ligger i Törnsfalls socken och omfattar en halvö ut i sjön Vångaren. Där bor vi med hund, stallkattor, hästar och får.
elisabeth.hjortvid@swipnet.se